Måndag kväll 3 augusti 2015 –  vid 18:30 – kom mycket överraskande en röd dubbeldäckare körande på Ekorrvägen österut. Detta påkallade de boendes uppmärksamhet så till den grad att flera grannar samlades vid bussens front när den backat tillbaka förbi Vargvägen. Det pekades åt olika håll. Att svänga höger ner mot Bävervägen var uteslutet. Busschauffören hade tänkt sig att svänga vänster upp till stora vägen, men avråddes bestämt.

Så då fanns bara att backa ekipaget hela vägen bort till Rådjursvägen – och sedan svänga ner mot Bävervägen via Långsjöns nya dagis. När man ser hur hög en dubbeldäckare är kommer tanken att en hel del träd skulle behöva få sina överhäng ut över gatan reducerade på väldigt många ställen.

Detta var lättare sagt än gjort att ta högersvängen där borta, då trädsly och en ljusstolpe stod i vägen för bussens blåmålade akter. Här gällde det att backa och köra fram två extra gånger innan svängen kunde tas. Det är inte så lätt när det inte är fråga om en ledbuss, utan om en 15 meter lång rak ståltub med dubbelboggie i bak. Att sista boggieparet kunde svänga lite hjälpte inte mycket.

Ombord var bara ett fåtal turister som fick ducka för allt rasslande grönverk under det öppna taket där uppe på andra våningen i bussen. Men en av dem kunde i alla fall skjuta undan slyet som fastnat i en glipa uppe vid takstolpen längst bak. Med maximalt rattutslag och en extra koll på höger sida kom bussen till slut loss ur korsningen, och då var klockan 19:10. Ett litet, litet skrapmärke blev det på bussen spoiler längst ned, från trästaketet på Rådjursvägen (som klarade sig utan skada).

Vi som hjälpte till ställde frågan till chauffören hur bussen kommit till Ekorrvägen till att börja med, men det kom inget tydligt svar ur vänster sidolucka fram. Uppenbart lättad över att kunna köra vidare utbrast han i höjd med Långsjöns nya dagis (bilden ovan) att företaget gärna skulle bjuda på en gratistur som tack för hjälpen – och sade sitt förnamn.

– ”Tack, då tar vi den i centrala Stockholm!” sade jag.
Brian Kylén