Förra onsdagen (18/11) kom Niklas Rådström till Ringparksstugan och berättade om sitt långa författarskap. Sedan debuten för 40 år finns en bred och mångsidig produktion. Niklas valde att berätta om boken Absint – ”en filosofisk betraktelse över människa och natur – och om att upptäcka storheten i det lilla”. Boken är illustrerad av hustrun och konstnären Catharina Günther-Rådström. Boken är i sig en bedårande berättelse med mycket lokal anknytning, men nu kryddades berättelsen ytterligare.
Vi fick också berättat för oss om Lorenzo Da Ponte, librettisten till tre av Mozarts mest kända operor som är den som för pennan i boken Månens anförvant. Det är en underbar roman som för läsaren till Wien, London och Philadelphia och som visar på Niklas Rådströms djupa kunskaper på vitt skilda områden – här handlar naturligtvis mycket om musik men det är också som att faktiskt vandra på Wiens eller Londons gator och möta dem som lever där.
Så blev det Boken, boken om bibeln. Detta gigantiska verk. Niklas avslutade med att läsa de sista sidorna. Tips: de passar perfekt att läsas på julafton!
När Ulrika Törnqvist och jag hälsade välkomna sa jag bland annat:
”Det jag slås av när jag läser hans böcker är framför allt två saker; det underbara språket – det finns många som skriver, men få som förtrollar läsaren med sitt språk såsom Niklas gör, och det andra, vilken fantastisk research som ligger bakom böckerna.
Vi åkte till Göteborg för att se Stadsteaterns uppsättning av Boken, en fem timmar lång föreställning – jag bävade något i förväg men timmarna bara rann iväg. Jag blev lika fascinerad och trollbunden som biskop emerita Caroline Krook, som recenserade både föreställningen och den senare boken Boken, så jag vill läsa upp några rader.”
Caroline Krooks recension
”När Göteborgs stadsteater år 2012 tog sig för att sätta upp ”Bibeln” som en mastodontföreställning var jag avvaktande tveksam. Går detta? Storslagna filmer hade avskräckt mig. Niklas Rådström hade tagit sig an texterna på samma seriösa och berättande sätt som han tidigare gjort med antika texter. Föreställningen fick strålande recensioner och gick för utsålda hus och jag tog mig till Göteborg för att se den och blev helt tagen av uppsättningens humor, detaljrikedom och storslagna scener.
Ändå hade jag fortfarande ett visst motstånd när Niklas Rådström ett år senare gav ut ”Boken”. Jag var inte säker på att jag ville läsa den men gjorde det ändå. Efter några sidor blev jag fascinerat trollbunden. Jag fick läsa i små portioner, lägga ifrån mig boken. Tänka. Det är ingen bok för personer som vill att saker ska komma i sin rätta ordning, att floder rinner upp i bergen och flyter ut i havet, att födelse kommer före död och att vitt är vitt och svart är svart. Däremot är det en bok för dem som är med på att leka med ett barn att det är ett lejon under sängen och förstår att tid är ett ganska godtyckligt och mänskligt begrepp. Jag vilade i Niklas Rådströms sätt att skriva om religiösa texter på ett helt oreligiöst sätt, utan några som helst underliggande avsikter om vad jag, läsaren, ska tro eller inte tro.”
Vi var ett 40-tal personer som fick en minnesvärd kväll tillsammans i Ringparksstugan.
Eva Nisser